Staten och Kapitalet

Det är snart 30 år sedan Ebba Grön sjöng om Staten och kapitalet. Inte mycket har hänt sedan dess. Fortfarande står de ”sida vid sida” och hjälps åt, låter piskan kittla vid våra nackar för att vi ska ro fram deras båt.

De slog huvudet på spiken med den låten och precis så upplever vi fortfarande situationen, men folk av vår tid är inte lika upproriska. Vi vuxna lämnar hellre över ansvaret till våra ungdomar, den grupp som fortfarande har energi nog att säga ifrån. I den röda ringhörnan har vi den skenheliga korruptionens ansikte i form av ”Muta småfolket med bidrag för att kunna höja skatterna och höja våra löner, men vi stjäl lite extra ur statskassan ändå, men ingen kommer protestera då de ändå fått en massa extra pengar…”
I blå ringhörna har vi småfolkets blodiga slaktare som genomför nedskärningar i allt utom företagen och politiken (än en gång sina egna löner). Dessutom mångdubblas resurser för att ge företagen rätt att utöva sin egen rättvisa. Polisen springer företagens ärenden och samtidigt säger de ”vi saknar resurser.. vi behöver mer pengar!”

Copyriot skrev en artikel om detta för två år sedan och deras fråga står fortfarande öppen, varför finns inte en öppen lista på vilka som har rätt att utnyttja polisen och dessa extra förmåner som skamlöst delas ut av vår regering? Varför pratade man vid införandet av IPRED- och FRA-lagen om att detta endast kommer att användas vid fara för rikets säkerhet, men istället har man endast haft användning av verktygen under jakten mot pirater och vanliga människor? Är fildelare måhända en fara för rikets säkerhet? De behandlas som terrorister?
USAs regering har länge varit ute och propagerat för att fildelning är ett hot mot rikets säkerhet. USA och deras privata organisationer för underhållningsbolagens intressen har länge jämfört fildelning med terrorism och bekämpat den som sådan. De har lobbat igenom tanken att fildelare är kriminella och visat upp de mest skrämmande bilder de kan komma på, bilder på våldsamma gangsters, pedofiler och självmordsbombare. I en gigantisk kampanj har man bakat in en propaganda-film i varje biovisning och köp-DVD för att förklara hur en piratad DVD är detsamma som stöld och ett hot mot rikets säkerhet. Jag har även hört talas om skolor som tagit emot utbildningsmaterial från underhållningsbranschen för att informera skolelever om ”sanningen”, utan någon som helst granskning eller att någon neutral part gått igenom materialet. Att detta material ser ut att ligga på fjärde plats (om jag tolkat det rätt) i topplistan för utbudet.se är dessutom väldigt skrämmande. Detta kallas i normala fall för indoktrinering och något man bland annat sysslade med i ett grannland söderut för ca 70 år sedan.
Ska vi tvinga våra barn att tänka på ett visst sätt? Allt detta är dessutom något som sittande regering stödjer, men samtidigt en process som påbörjades av den förra. Båda hävdar att ”Vi kommer inte jaga en hel generation och vi kommer inte att använda skattepengar för att sätta vårt eget folk bakom lås och bom”, vilket sades med andra ord av vår käre Reinfeldt, men skickar samtidigt små lappar bakom ryggen med instruktioner för hur det egna folket ska brännas på bål, i de stora profeterna IFPIs och RIAAs namn.

Det senaste utspelet var att man slutligen tvingat igenom en avgift som lagts på all extern lagringsmedia, USB-minnen och externa hårddiskar. Copyswedes VD är dessutom tämligen säker på att avgiften snart kommer innefatta all form av lagringsmedia, vilket faktiskt kan bli sanning med tanke på hur historian visat. Underhållningsbranschen har helt enkelt agerat som en buffel och pekat med hela handen på hur de vill ha saker och ting. De har fått som man velat utan att regering eller jurister sagt ifrån. Samtliga har de bara nickat och genomfört. Det är helt enkelt upp till aktörer på marknaden att sköta motståndet… och oss konsumenter.
Vad det här handlar om är att du säljer skor i din butik och jag kommer från ingenstans och säger:
”De där skorna kan användas för att härma mina danssteg. Därför måste alla dina kunder betala 100 kronor extra för varje sko de köper. Dessa 100 kronor går oavkortat till mitt konto”.
Jag har alltså inget med dina skor att göra. Jag har inget med din butik att göra. Jag har inget med din handel att göra. Jag påstår bara att dina skor kanske kan förstöra mitt levebröd för att alla kommer dansa som jag, därför måste alla dina kunder straffas med en extra avgift. (Okej, jag är en usel dansare, men poängen gick nog fram..)
Detta är alltså hur underhållningsbranschen arbetar. Än en gång, staten håller den branschen i handen och låter dessa clowner hållas.

Det hela började alltså som en raid mot PRQ, med The Pirate Bay som huvudsakligt mål. Man har bestämt en massa lagar, lämnat över en ”önskelista” till vår regering och alla önskemål har tillgodosetts efter lite hot av Bush den lille. Men vi får inte glömma moroten i form av Annika Östberg. Så.. var Annikas frihet värd att fängsla ett helt land för? Att sälja sitt lands frihet för?
Underhållningsbranschen fick igenom ett förbud mot fildelning av upphovsrättsskyddat material och nu har de dessutom fått igenom en extra avgift på lagringsmedia. De fick alltså äta kakan och behålla den. Måste vi sätta hela Riksdagshuset i brand för att våra ledare ska börja lyssna? Måste man helt enkelt börja agera som i Frankrike eller kanske Grekland för att våra ledare ska börja fatta att man inte kan sälja ut sitt eget folk till en utländsk organisation? Eller är vi helt enkelt så jäkla fega att en sådan revolution aldrig skulle ske, att våra ledare faktiskt sitter bekvämt och säkert i sina stolar? Oavsett vad de tar för beslut? Hur mycket de än fuskar?
Okej, att hela världen skulle falla ihop för en kopieringsavgift? Nej då. Det är inte endast kopieringsavgiften som upprör. Det är hela den stora bilden i sammanhanget.
Man har, med USAs regering flåsande i nacken, infört en omfattande övervakning av dina samtal, på internet och över telefon. Man har satt upp en massa övervakningskameror överallt och jag har hört rykten (har inte hittat någon tillförlitlig källa ännu) om att i vissa länder diskuteras det på allvar att övervaka folks privata hem. Allt under devisen ”Så länge du inte har något att dölja…”
Vi håller för tillfället på att bygga upp ett fascistsamhälle och folket har hjärntvättats till att tro att detta är något bra.

Benjamin Franklin skrev det fantastiska: ”Sell not virtue to purchase wealth, nor Liberty to purchase power.” Med svenska ord: Sälj inte dygd för rikedom eller frihet för makt. Det har i sin tur lett till varianten: ”Den som säljer ut sin frihet för att få säkerhet, förtjänar ingetdera och kommer att förlora båda”. (yxades rakt av från bloggen Sagor från livbåten)

Bottnar all denna övervakningshysteri i företagens girighet eller är det ytterligare ett steg mot ett övervakningssamhälle där man använt nätpirater som ett slags svepskäl eller ett verktyg för att nå det slutliga målet? Oavsett anledning så startades detta av underhållningsbranschen, som får ut en helvetes massa av det här och de verkar smida så svetten rinner medan järnet är varmt. Jag vill ändå passa på att avsluta med en länk till en gammal artikel av Lawrence Lessig. Han skriver några välgenomtänkta ord, men ett stycke jag fastnade för var följande:

But that law breaking continues. We call our kids crooks; after a while, they believe it. And like black marketeers in Soviet Russia, they live life getting comfortable with the idea that what seems ”obvious” and ”reasonable” to them is a crime. They get used to being criminal.

(övers: ”Man fortsätter bryta mot lagen. Vi kallar våra barn kriminella, efter ett tag tror de själva på det. Likt aktörer på svarta marknaden i Ryssland vänjer de sig vid tanken att det som känns självklart och logiskt för dem i själva verket är olagligt. De vänjer sig vid att vara kriminella”)