Jag läste nyss en artikel om hur musiker med minst fem års högskolestudier tvingas leva på en skamlön (17500/månad nämns i artikeln) och samtidigt hitta ett annat arbete för att dryga ut kassan. Detta exempel gäller förstås en anställning på 60% i Västerås Sinfoniettan. Skulle detta göras om till en heltidslön hade personen hamnat på 29167 kronor/månad.
Många brukar vara överens om att musik är kultur och har en given plats i ett välmående samhälle. All vill ta del av den, men är alla lika villiga till att betala för den? Hur mycket är vi villiga att betala för musik? Hur mycket är vi villiga att betala för musik som vi egentligen aldrig lyssnar på, eller som endast en mindre grupp av samhället tar del av?
En musiker i en symfoniorkester har minst fem års högskolestudier bakom sig. Under dessa fem år övar den blivande musikern på sitt instrument fyra timmar om dagen.
Det kan förstås vara mer eller mindre men fyra timmar är valthornisten Johan Ahlins uppskattning. Säg att det blir minst 7 000 timmar på fem år. Bara övning.
Likheter med fotbollen
Vi skulle kunna jämföra det här med den genomsnittlige fotbollsspelaren som når en högre serie. Man växer oftast upp med fotbollen och vissa börjar i väldigt tidig ålder, gärna 4-7 år. De kan lägga ner 1-2 timmar varje dag under dessa år, senare växer de upp och tränar med en klubb i två tillfällen varje vecka. Utöver det spelar man gärna 3-4 timmar varje dag med vännerna. De här barnen växer upp och redan vid 14-15 år börjar några spela i en elitsatsande klubb som har 4-5 träningar i veckan, eventuellt blir det även extra träning med landslaget vid ett flertal tillfällen om man anses vara tillräckligt bra. Fortfarande kommer man hem från träningen och kan lägga ner 1-2 timmar extra om dagen för att spela med vännerna på gården.
Vissa spelare kommer in på fotbolls-/idrottsgymnasium och väljer då att satsa på sporten som ett framtidsyrke. Det blir väl ett par timmars övning om dagen även här, förutom den teori man har lagt in i utbildningsplanen. Slutligen har man väl kommit in på idrottshögskolan med en 5-årig utbildning och är man en av de lyckliga så spelar man även några matcher i ett ungdomslandslag.
Trots den bakgrund som jag har beskrivit så är ingen av deltagarna garanterade att ens få en lön för att utöva den sport de lagt ner hela sitt liv på. Spelar de i Division 3 får de troligtvis en ersättning som ligger på 30000/säsong för olika utgifter och tid. Skulle de ha turen att hamna i Superettan så kanske lönen snittar runt 30000/månad, men fortfarande är det mycket hård konkurrens om platserna. Tänk då på att ett flertal av spelarna i Superettan tvingas jobba extra för att överleva. I högsta serien, Allsvenskan, så ligger väl genomsnittet på runt 45000/månad och det kanske inte riktigt är en drömlön med tanke på hur mycket tid man lagt ner på sin utbildning och att det handlar om högsta serien i landet. Dessutom är det ett genomsnitt som dras upp av stjärnorna som kanske ligger på omkring 3 miljoner/år, medan de sämst betalda kanske har omkring 30000/år! I Allsvenskan! (källa: Fotbollstransfers lista från 2011)
Självklart gäller dessa villkor endast herrarna, vad gäller damerna vågar jag inte ens nämna då de flesta spelarna i högsta serien tvingas till ett ”civilt” jobb för att få en acceptabel månadsinkomst (trots en meritlista med Tipselit, fotbollsgymnasium, idrottshögskola och spel i något av ungdomslandslagen).
Kultur är ett intresse, inte inkomstgaranti
Varför jämför jag med just fotboll? Själv anser jag att fotboll också är kultur, men föreställer mig att vissa inte riktigt tycker likadant. Jag vill gärna tro att musiker redan i unga år börjat träna på sitt intresse och under sin uppväxt följt ett mönster som påminner om en fotbollsspelare (enligt vad jag beskrivit ovan). Att man som högutbildad musiker inte är garanterad en anställning med en högre lön, verkar vara en överraskning om man tolkar tonen i debattartiklarna som man ofta snubblar över. Man ska kunna leva på sitt intresse är ofta budskapet man får, speciellt när man har kämpat igenom fem långa högskoleår.
Fotbollsspelaren fick ju spela i landslaget men hamnade ändå slutligen i ett division 3-lag och tvingades jobba extra.
Rätt marknadsföring lönar sig
Min poäng är att kultur i princip påverkas av hur stort intresset är för det man sysslar med. Går det inte att locka publiken så finns inga pengar. Kultur är dessutom något personligt och väcker ofta starka känslor. Framgångsrik marknadsföring spelar ofta på dessa känslor. Sympati är inte detsamma som intresse.
Väck intresset och locka publiken så kommer pengarna. Det låter enkelt och jag tror inte det behöver vara svårare. Vi har en tendens att göra det svårare än det behöver vara. Knepet är ofta att komma på vilken knapp man ska trycka på för att väcka intresset. Att kulturens överlevnad då ligger i händerna på hur fantasifull marknadsföraren är kan kännas lite svårsmält, men det är iaf så jag upplever det.
Så långt spelar det ingen roll vad man egentligen har gått för utbildning, snarare vilket val av orkester eller musikband man har gjort. Eller vågar jag påstå att man har valt en marknadsförare?
Ahlin säger att symfoniorkestern är lönsam därför att samhället får tillbaka varje satsad krona minst dubbelt upp. Det finns det beräkningar på. Positiva effekter på hälsa och sådant.
Kultur i övrigt ger positiva effekter på ”hälsa och sådant”, vilket gör argumentet sant men irrelevant i sammanhanget. Att skapa debatt är ett startskott, men det väcker inte heller ett intresse. Man kommer liksom inte bara på att ”Min doktor säger att jag behöver gå ner i vikt så jag går och lyssnar på Sinfoniettan..”
Kultur är mycket mer än detta. En riktigt bra orkester ska genom sin musik väcka ett rus hos lyssnaren.
Gratisprover brukar vara bra marknadsföring
Vissa fotbollsklubbar brukar välja ut en match där de kanske bjuder på inträdet. De kan bjuda in folk till träningsmatcher för att visa upp årets lag eller talanger. Ibland spelar de mot ett utländskt lag under försäsongen och kan locka publiken med det. Förutom det kan de bjuda in lokala barn- och ungdomsklubbar till seriematcher, vilket håller liv i intresset för fotbollen och samtidigt för klubbens verksamhet.
Detta kan vara något för musikbranschen att ta efter. De har dessutom en stor fördel där de kan klippa ihop årets planerade konserter till en kortare, som att bjuda på en slags ”aptitretare” för vad publiken har att vänta sig. Fotbollen har inte den fördelen, blir lite svårt att bjuda in årets klubbar och spela 5 minuter med varje motståndare under en period på 90 minuter.
Kämpa vidare och försök tänka utanför lådan, försök tänka nytt så hittar ni en lösning som inte innebär att biljettpriserna måste höjas. Högre priser är tvärtom något som tar död på intresset i slutändan. Det var nära att hända med både Ishockey och Fotboll i Sverige när det var fler sponsorer än övriga besökare (klacken inte inräknad) på matcherna.
Verbal Snyting 