Aftonbladet höll i en artikelserie tidigare där de fokuserade på olika former av sexuell mobbing mot tjejer och kvinnor. Det var en viktig serie och jag funderar på om kampanjen har dött ut eller om några fortfarande håller i den?
Tidigare har debatten handlat om anklagelser mot en specifik grupp människor och fokus hamnade då på fel detaljer. Att bråka om våldtäkt och strängare lagar är en debatt som helt spårade ur, man pratade inte om problemet utan skyllde allt på patriarkatet och att ”alla män är svin”. Men det är, som sagt, en annan diskussion.
Kampanjen #inteensam handlade om hur olika tjejer i väldigt ung ålder antastas.. i skolan.. och skolpersonalen gör inte ett skit åt saken. Killar i tidiga tonåren tycker att det är en rolig lek och förstår inte alls felet i beteendet, de förstår inte att tjejerna faktiskt inte ser det som ett skämt. Däri ligger grundproblemet.
Vissa arbetsplatser har också dessa trakasserier, men det är inte alltid som kvinnorna vågar göra en anmälan. Att det existerar kommentarer som anspelar på sex eller en del kläm på rumpan tror jag är ömsesidigt, där är nog båda könen lika skyldiga och där vet man aldrig när det är oskyldigt eller när det är trakasserier. Jargongen kan vara så ibland, men på de platser där någon enstaka person tar sig dessa friheter trots att man sagt ifrån så ska detta anmälas och då är det viktigt för personalavdelningen att ta dessa på allvar.
Svart eller vitt känns onödigt att prata om då det inte är realistiskt, varje fall är ju trots allt unikt och man får helt enkelt göra en ny bedömning varje gång. Det som sticker ut är när någon på arbetsplatsen blir upptryckt mot en vägg, handen trevar in under skjortan eller tröjan och undersöker. När detta sker mot personens vilja så är det ett brott, det kallas för sexuellt ofredande och ska anmälas.
Varför vågar kvinnor sällan anmäla ett sexuellt ofredande till personalavdelningen? Det är inte alltid cheferna tar en anmälan på allvar, eller så hamnar offret i en situation där ord står mot ord och det blir därför svårt att driva detta vidare. Om kvinnan då inte får hjälp med att driva fallet vidare så kommer en anmälan att påverka hennes arbetssituation på ett negativt sätt och det blir istället obehagligt att gå till jobbet.
En del som blir avslöjade förklarar sin handling som ett skämt som gått fel, men vad man glömmer bort är väl att både den som skämtar och den man skämtar med ska skratta för att det ska vara roligt.
När ord går över till en fysisk handling eller ett personangrepp så går det väl inte heller att förklara det som ett skämt?
Aftonbladets artikelserie tog upp olika flickors och kvinnors berättelser.
En artikel handlade om en ung kvinna som arbetade på en snabbmatskedja. En av cheferna hade tryckt upp henne mot en vägg och sedan tafsat på henne. Hon berättade även att när hon tog upp detta för sina kolleger så fick hon istället en konstig blick som förklarade att hon gjorde en alltför stor grej utav det hela och att det var ett fullt normalt beteende på den arbetsplatsen. Lite får man helt enkelt tåla…
En artikel tog upp att flickor i tidiga tonåren fick ofrivilligt en annans hand innanför underkläderna (på skolgården, under en fest, hemma hos en vän… spelar egentligen ingen roll), falska rykten spreds i skolan (av både tjejer och killar!), olika typer av verbala kränkningar (typ, ”tvivelaktig yrkesutövning”) osv.
Men skulden för allt detta ligger faktiskt inte enbart på killarna, utan kan även ligga på tjejer. Grupptryck är en anledning till att beteendet överlevt och frodas, samtidigt har det på något sätt byggts upp en norm kring för hur vissa ska kunna använda valfria medel för att trycka ner en annan människa, sprida rykten och samtidigt vågar inte någon annan säga ifrån av rädsla för att själv hamna i siktet… exakt samma mönster som klassisk mobbing och näthat. Likheterna är väldigt tydliga och bristen på respekt bottnar i att ”Jag umgås inte med de här människorna och därför bryr jag mig inte om hur de mår”. Detta beteende fanns långt innan internet existerade och just nu existerar det öppet på arenor där man inte har tillgång till internet.
Samtidigt som artikelserien får uppmärksamhet så gör sig självklart några självutnämnda experter hörda med åsikter om ”manlighet” och hur män ska uppträda (Aftonbladet – Experten: Därför tafsar killar på tjejer)… jag håller inte riktigt med om den teorin som presenteras i artikeln.
Ibland undrar man hur de här personerna alltid lyckas hitta till rubrikerna. Jag tror att det är lite annorlunda och vill hellre förklara mina egna tankar och teorier om hur det ligger till. De bygger på mina iakttagelser och upplevelser, så det finns alltså ingen undersökning eller statistik som stödjer detta.
Under vilka förutsättningar sker detta?
Nu låter det som att detta är något som händer på alla arbetsplatser, vilket inte (förstås) är sant. Däremot gissar jag att branscher där ålderssnittet är lågt dominerar i statistiken… en gissning (fördom?) som bygger på att jargongen hålls på en viss omogen nivå som påminner om skoltiden, typ vissa människor har inte växt ur den tiden ännu.
Vissa chefer tar sig friheter för att de tror sig vara immuna mot anmälningar. Vissa kollegor kanske har lite svårt att hantera alkohol på firmafesterna..
Sex är ett ämne som alla pratar om, redan i tonåren och högre upp i åldrarna. En del kan skoja om ämnet, andra uppträder lite utmanande. Olika människor drar gränsen väldigt olika.
När skämt går över till handling är det inte längre ett skämt, men när hormonerna börjar påverka omdömet så kan även gränserna börja tänjas. Lite som hur alkohol påverkar omdömet.
Sex är ett intressant samtalsämne. För att kunna förstå ämnet ska man våga prata väldigt öppet och ogenerat. Samtidigt är det lite som att kunna hantera alkohol, inte alla människor klarar av att hantera diskussionen. Om det sedan triggar igång vissa hormoner hos dessa människor?
Något som är lika skrämmande är att barnen visar upp det här beteendet på skolgården, helt öppet och ogenerat. Under de tidiga tonåren så attackeras de unga tjejerna och det ska tafsas, men frågan är om pojkarna här förstår att de gör fel? Jag vill minnas att jag själv inte var ett helgon när jag var tolv år gammal. När jag såg klasskamraterna attackera tjejerna trodde jag att det var en lek och ville vara med. Men var får man lära sig den här leken? Var kommer den ifrån?
Barn kan vara elaka, men de är också oskyldiga. Det är sällan de förstår vad de här lekarna innebär, hur deras beteende kan få en annan person att må dåligt. Oftast gör de som de sett att någon annan har gjort och då såg det ut att vara en oskyldig lek som folk skrattade åt, folk som inte var den ensamma tjejen med fyra händer innanför tröjan?
Jag brukar säga att i de tidiga tonåren så händer något med barnen som de inte alls upplevt tidigare, hormonerna väcks till liv och tonåringarna upplever alla möjliga känslor utan att förstå vad som blivit annorlunda. De klarar inte av att hantera förändringen. Det är lite som att nykläckta ormar inte klarar av att hantera sitt gift och därför släpper ut allt de har i bettet. Med tonåringar orsakar hormonerna att de blir väldigt passionerade, det blir väldigt mycket av och på, allt eller inget, förälskelse och ilska. När de har en åsikt eller ett intresse blir de nästan religiösa och har svårt att acceptera att någon annan tycker annorlunda. När de blir förälskade i en person, vilket händer varannan vecka, så betyder personen mer än familj och vänner. En obesvarad kärlek kan därför bli en besatthet, för vissa som inte har lärt sig kontrollera dessa hormoner.
En del människor lär sig aldrig den sociala koden och förstår inte heller hur de ska kontrollera hormonerna.
Vi är fortfarande flockdjur och vi följer en ledare. Om någon uppträder som att ”såhär fungerar det” så är det få människor som säger emot, man vågar inte ta en konflikt. Det är inte heller alla som vill ta på sig ledarrollen.
Om någon på arbetsplatsen börjar uppträda som att det är helt naturligt att tafsa på varandra när man hamnar i ett avskiljt utrymme så är det få som vågar säga emot.
På vilket sätt uppträder killarna?
Av någon anledning kan en del killar få för sig att det är okej att vara närgången, i vissa fall även antasta tjejer som ser bra ut. De här killarna brukar i många fall vara vana vid att få som de vill. Det finns även de som tror att det är så man ska uppträda för att själv bli intressant, enligt en uråldrig syn på att en man tar för sig, uppträder manligt bestämt och.. det verkar ju fungera när den omåttligt populäre kompisen gör så.
Man ska inte ta för givet att det är killar som startar ett rykte, men de kan vara rätt duktiga på att sprida dessa vidare bland sina vänner. Det kan ofta handla om att ”Jo, jag hörde det av blahblah som är väldigt god vän med henne”. Att detta skadar en annan människa är inte relevant då man ändå inte kommer umgås med personen. Personen i sig är inte viktig.
Firmafester verkar göra något med en del människor och med alkohol i kroppen blir de ofta väldigt närgångna. En del killar börjar tafsa när det dansas, en del försöker hamna avsides med en specifik tjej och hoppas på lite tur.
Är man alkoholpåverkad så hör eller tolkar man ibland vissa saker lite annorlunda, något som kan följa med till arbetet efteråt. Tror killen att han fick en inbjudande gest under festen så finns risken att han besvarar den under arbetstid vid något tillfälle, då det som hände på festen inte alltid stannar där.
En kille kan bli påhejad av sina vänner när han har gjort närmanden mot en viss tjej, ofta för att han visade mod för att kliva fram och det kan bygga upp ett slags självförtroende men även ett grupptryck för att även nå i mål. Grupptrycket kan i sin tur leda till att hans version om vad som hände var att hon reagerade positivt, polarna tar då för givet att tafsandet var åt båda hållen. Då vänner inte brukar ifrågasätta varandra så kommer de troligtvis inte heller diskutera möjligheten att hon tog illa upp.
Att vara i ett avskiljt utrymme med en tjej blir intimt för vissa killar och situationen kan ses som ett hångeltillfälle. Hormonerna går igång och om killen inte klarar av att stå emot attraktionen så finns risken för att hans händer hamnar där de inte ska vara (okej.. han tafsar). Än en gång, ungefär som alkohol påverkar omdömet.
Att de är på en arbetsplats och egentligen borde jobba tillhör helt plötsligt en annan verklighet.
Många gånger handlar det alltså om att killen faktiskt inte vet hur han ska uppvakta en tjej eller om tjejen tar illa upp av att bli tafsad på. En del tror på allvar att ”såhär fungerar det”.
Samtidigt finns de som känner att de står såpass högt i hierarkin (chef eller bästa kompis med chefen?) att de blir immuna mot åtgärder, något som långt ifrån alla killar gör på en arbetsplats. I det fallet bryr han sig inte heller om vad tjejen tycker, hon ingår inte i hans närmaste krets och vad hon tycker eller känner är därför helt oviktigt. Hon är någon som bara existerar när han är på arbetsplatsen.
Hur bidrar tjejer till det dåliga beteendet?
Tjejer är inte bara oskyldiga offer, snarare långt ifrån. Det finns de som är väldigt duktiga på att starta rykten och elakt skvaller. Det är inte sällan man får höra en tjej säga ”Den där jävla horan har säkert legat med halva företaget/skolan/stan..” och då svarar hennes killkompis möjligtvis (förhoppningsvis?) att ”Oj.. men då är hon inte så intressant längre..”
Samtidigt som det finns tjejer som kämpar för en verklighet där en tjej kan gå naken genom ett köpcenter utan att någon reagerar, så finns det tjejer som håller fast vid ”att vara klädd sådär bara skriker slampa. Du kan ju inte mena allvar med att ni killar verkligen tänder på att se en tjej gå klädd så?”
Sanningen är att en del normer skapas faktiskt av tjejer.
För vissa tjejer är väldigt mycket ett spel. Man gillar att provocera, reta upp killar och se efter om de nappar. De gillar uppmärksamheten och bekräftelsen de får, det ger en slags tillfredställelse. Bara beteendet i sig ger dubbla budskap. Är det bara ett spel eller är det en inbjudan?
Det finns faktiskt tjejer som gillar när killen tar för sig. Den djuriska delen i den sortens uppvaktning är upphetsande och ett slags förspel i sig, tycker de (faktiskt så har jag hört ett flertal tjejer säga just så). Detta bidrar självklart till förvirringen bland killarna.
Hur stoppar vi det här?
Vad är det vi ska stoppa? Någonstans i utvecklingen verkar det ta stopp, vissa personer slutar utvecklas och fastnar av någon anledning i tonåren.
Vi kan ju inte heller tala om för barn hur de ska tänka eller agera, jag ser det som en slags indoktrinering. Vem bestämmer vad som är ett korrekt beteende?
Någon gång i tiden var detta ett korrekt beteende enligt samhällets normer, män som tog för sig och var manliga? Man kanske visade en viss person uppskattning och valde sin kvinna? Självklart låter det som normer för en grottmänniska och i modern tid anser vi det vara absurt att ens tänka oss den möjligheten. Tyvärr märker vi att beteendet smyger fram hos en del efter lite för mycket alkohol i kroppen, när kontrollen över hormonerna försvagas.
Normer förändras hela tiden, men människan och dess behov är fortfarande samma nu som för flera tusen år sedan.
Ska vi då förbjuda alkohol? Eller ska vi proppa i oss hormonhämmande medel?
Jag ser debatten sprida sig och det finns en syn på hur det borde se ut, en syn som blivit mer av en norm på senare år. Detta kommer att ske naturligt och normen kommer att sprida sig ner i åldrarna. Vi behöver bara hålla debatten vid liv och se till att diskussionen blir vanligare i skolorna, bland familjerna, på kontoret och på krogarna.
Om ett företag märker att firmafesterna gått överstyr ett par gånger, inför en sträng alkoholpolitik till de anställda lär sig hantera sitt drickande. Om beteendet rapporteras från anställda under arbetstid så kan man utse en representant på arbetsplatsen, som utses av de anställda och får inte inneha en chefsroll, som håller koll på att trakasserier inte förekommer (åt något håll). Någon som alla har förtroende för och vågar ta ansvar.
Det handlar om arbetsmiljön och de anställdas trivsel.
Spelreglerna håller på att förändras igen och det handlar inte längre om att ta för sig. Så länge samhället ser sex som ett tabu så är många kvinnor rädda för att visa sin sexuella sida, männen tvingas dessutom spela ett spel och samtidigt blir det farligt att chansa då ett felaktigt beslut kan bli ödesdigert.
Hur man slutligen angriper problemet blir svårt att svara på. Ska samhället sluta låtsas som att sex är tabubelagt eller ska skolan tidigt börja förklara vad ömsesidig respekt handlar om?
Det ena behöver iofs inte utesluta det andra, men jag tror mer på att bearbeta den inställning som vissa har om att ”jag känner inte den personen så därför bryr jag mig inte om hur hon mår”.
Det är viktigt att lära sig den sociala koden. Vi behöver bli bättre på att förstå varandra och vara vakna för vad som är acceptabelt eller inte. En skrämmande stor del av alla vuxna människor har problem med detta, hur ska vi då kräva av barnen att de ska ha koll? Ändå är detta något vi behöver lära oss redan som barn, att lyssna mer på varandra och att våga prata med varandra. Vi måste redan i tidig ålder lära oss att ställa frågan ”har jag gjort dig en orätt?” och vara beredd på att lyssna på ett ärligt svar. Trots allt är det en möjlighet till att utvecklas som person och förstå ytterligare en pusselbit i den sociala koden.
Man kanske ska införa övningar och gruppsamtal i skolorna så att barnen redan i Mellanstadiet får en chans att diskutera ämnet, berätta om hur olika beteenden på skolgården eller i klassrummet kan verka störande eller obehagliga. Något som gör det jobbigt att gå till skolan på morgonen är ett problem för den eleven och behöver lösas. Att leva i sin bubbla av vänner och bekanta betyder inte att man inte påverkar andras bubblor, din anonyma kollega eller klasskamrat existerar även ifall ni inte umgås. Om ett träd faller i skogen och ingen finns i närheten och ser det hända, då har trädet fortfarande fallit.
För att citera Dalai Lama:
När du pratar kommer du bara att upprepa vad du redan känner till, men när du lyssnar så kan du lära dig något nytt
Underskatta inte betydelsen av en rak och ärlig kommunikation, att våga gå rak på sak och vara ärlig, att våga ta en konlikt. Ta ansvar för vad du har gjort eller våga berätta vad du känner. Lyssna på den obehagliga repliken och förstå den.
Om känslorna skulle vara olämpliga så kanske man inte ska ta upp ämnet, men om man får frågan så ska det inte vara fel att svara ärligt. Den som ställer frågan ska inte heller vara rädd för svaret. Sex är inte längre tabu och det finns inget ”kärlek till fel personer”. Man kan inte lösa ett problem genom att tiga ihjäl det, tvärtom måste vuxna människor våga ta ansvar genom att kunna ta upp en obekväm fråga och försöka hitta en lösning om det visar sig att den frågan är ett problem.
Vem ligger ansvaret på?
Vi är alla människor och vårt samhälle går ständigt igenom en utveckling. Under olika perioder har våra normer förändrats och det som tidigare var förbjudet har på senare tid blivit acceptabelt. Normer blir ofta ett slagträ mellan olika samhällsgrupper och oavsett vilka normer som format vårt samhälle så är många tjejer (människor i allmänhet?) rädda för elakt skvaller. Normer kan även vara skadligt för samhället då det är en ram för hur man ska uppträda och av den anledningen kan bli ett hinder för utvecklingen.
Vem bestämmer då vad som är tillåtet eller inte? Vems är felet när någon blir antastad? Hur ser vi till att en kvinna inte ska känna sig tvingad till att acceptera ett beteende som hon uppenbart tycker är obehagligt? Hur ser vi till att hålla den här debatten levande så att problemet inte glöms bort?
Jag lämnar över det ansvaret till dig.
Verbal Snyting 